Förlossningsläkare??
Vecka 28 alltså och still going strong!! Förlåt för den dåliga uppdateringen, men har ju ändå inte haft nåt att skriva om..men nu händer det grejer. Solen skiner för det första!! Wiiihoooo det hurrar vi för och hoppas på att det håller i sig. Sen har jag snappat upp ett timjobb på en Gymnasiesärskola, ska bli såååå roligt. Tack brooor :)
Utöver det så var jag och T på förlossningen igår, då jag har haft huggande fruktansvärd smärta i sidan. Som vanligt så kommer dom inte fram till någonting alls förutom att om det blir värre så ska vi komma tillbaka (surprise!), men det var inte det jag ville prata om, utan undrar om man får uttrycka sig hur man vill som läkare på förlossningen?
När läkaren kommer in så frågar hon lite halvbryskt vilken vecka jag är i. 27 + 1 svarar jag intet ont anandes, då jag får svaret; "Och du har ont?" Ja, svarar jag. "Du är smal också!" Säger hon anklagande och synar mig från topp till tå och förklarar sedan att alla är så feta nuförtiden så jag ser tydligen ut som att jag är i vecka 12?? Sen verkade det som att det största problemet absolut INTE var min smärta i sidan, utan människan kommer dragandes med en ultraljudsmaskin och börjar göra en undersökning för att se att jag faktiskt är rätt beräknad eller inte och mumlar för sig själv "jo, bebisen är ju som den ska vara", tätt följt av (gliring?) "den har långa ben precis som mamma", mäter sedan skallbenet då det konstateras att jag är 27 + 3, frågar sen vad vi har beställt för sort, tätt följt av "och här har ni snippan, den som ser ut som ett McDonalds M, min lilltjej där hemma brukar alltid börja med att rita snippan för den är svårast". Ursäkta? Varför sitter hon och ritar "snippor" överhuvudtaget?
Summan av kardemumman var iaf, att smärtan är antagligen ofarlig och har med mina muskler att göra. T försökte vänligt förklara att jag hade ju växt så mycket på så kort tid så han hade misstänkt att det var så, då tittar hon på oss båda och skrattar till. Skrattar till!! Jaja, hon sa att nästa gång jag får ont ska jag ta alvedon, går det över av det så är det ofarligt.
Det var ju skönt att veta...
Nu ska jag i alla fall ta hand om diskmaskinen med min 12 veckorsmage.
Utöver det så var jag och T på förlossningen igår, då jag har haft huggande fruktansvärd smärta i sidan. Som vanligt så kommer dom inte fram till någonting alls förutom att om det blir värre så ska vi komma tillbaka (surprise!), men det var inte det jag ville prata om, utan undrar om man får uttrycka sig hur man vill som läkare på förlossningen?
När läkaren kommer in så frågar hon lite halvbryskt vilken vecka jag är i. 27 + 1 svarar jag intet ont anandes, då jag får svaret; "Och du har ont?" Ja, svarar jag. "Du är smal också!" Säger hon anklagande och synar mig från topp till tå och förklarar sedan att alla är så feta nuförtiden så jag ser tydligen ut som att jag är i vecka 12?? Sen verkade det som att det största problemet absolut INTE var min smärta i sidan, utan människan kommer dragandes med en ultraljudsmaskin och börjar göra en undersökning för att se att jag faktiskt är rätt beräknad eller inte och mumlar för sig själv "jo, bebisen är ju som den ska vara", tätt följt av (gliring?) "den har långa ben precis som mamma", mäter sedan skallbenet då det konstateras att jag är 27 + 3, frågar sen vad vi har beställt för sort, tätt följt av "och här har ni snippan, den som ser ut som ett McDonalds M, min lilltjej där hemma brukar alltid börja med att rita snippan för den är svårast". Ursäkta? Varför sitter hon och ritar "snippor" överhuvudtaget?
Summan av kardemumman var iaf, att smärtan är antagligen ofarlig och har med mina muskler att göra. T försökte vänligt förklara att jag hade ju växt så mycket på så kort tid så han hade misstänkt att det var så, då tittar hon på oss båda och skrattar till. Skrattar till!! Jaja, hon sa att nästa gång jag får ont ska jag ta alvedon, går det över av det så är det ofarligt.
Det var ju skönt att veta...
Nu ska jag i alla fall ta hand om diskmaskinen med min 12 veckorsmage.
Kommentarer
Trackback
