Oförskämt
Tycker att det är så himla intressant när man går in på dessa mammasidor och tittar, med alla tjejer som undrar när det är okej att börja köpa saker. Okej? Undrar? Det bestämmer du väl själv? Eller? Jag skulle aldrig komma på tanken att fråga någon annan när det är okej för mig att börja förebereda för mitt barn. Helt oförståeligt.
Men det jag finner ännu mer intressant är att svaren som dessa tjejer får inkluderar oftast "men tänk på allt alla andra kommer köpa till er i present". Det kan man väl för fan inte räkna med? Va e de för skitsnack. Var och en får ju förbereda sig med allting själva. Du ska nog inte skaffa barn från första början om det är den tankegången du har kring de ekonomiska frågorna. I alla fall enligt min mening.
Själva har vi valt en sån här spjälsäng, fast i betsat trä i stället för det där plastiga.
Förvärk?
Jag kan också berätta att anledningen till att det inte kommer NÅGRA bilder eller något över huvudtaget är på grund av att jag inte hittar kabeln till min kamera, så får inte in bilderna i datorn helt enkelt.
Nästa vecka går vi in i vecka 30!!!!! HEJA!! HEJA!!
Skum dröm
Sitter och tittar på Specialfall: riskförlossningar på tv4 fakta. Vissa som föds är så yttepyttesmå!! Lika små som den lilla i min mage är nu! På tal om det så hade jag en jättekonstig dröm inatt. Jag kommer inte ihåg hur, men bebisen hade kommit ut ur min mage och låg i en låda istället. Men hon behöll värmen jättebra, sen tog jag henne, och då tittade hon på mig med stora svartblåa ögon och sträckte ut sin lilla, lilla hand emot mig, sen ammade jag henne och då tittade hon på mig igen och gav mig världens solskensleende, där någonstans vaknade jag av att hon röjde runt som fasiken i magen :)
Imorrn ska jag jobba i varje fall, blir guld!! Kreverar här hemma juuuh
Förlossningsläkare??
Utöver det så var jag och T på förlossningen igår, då jag har haft huggande fruktansvärd smärta i sidan. Som vanligt så kommer dom inte fram till någonting alls förutom att om det blir värre så ska vi komma tillbaka (surprise!), men det var inte det jag ville prata om, utan undrar om man får uttrycka sig hur man vill som läkare på förlossningen?
När läkaren kommer in så frågar hon lite halvbryskt vilken vecka jag är i. 27 + 1 svarar jag intet ont anandes, då jag får svaret; "Och du har ont?" Ja, svarar jag. "Du är smal också!" Säger hon anklagande och synar mig från topp till tå och förklarar sedan att alla är så feta nuförtiden så jag ser tydligen ut som att jag är i vecka 12?? Sen verkade det som att det största problemet absolut INTE var min smärta i sidan, utan människan kommer dragandes med en ultraljudsmaskin och börjar göra en undersökning för att se att jag faktiskt är rätt beräknad eller inte och mumlar för sig själv "jo, bebisen är ju som den ska vara", tätt följt av (gliring?) "den har långa ben precis som mamma", mäter sedan skallbenet då det konstateras att jag är 27 + 3, frågar sen vad vi har beställt för sort, tätt följt av "och här har ni snippan, den som ser ut som ett McDonalds M, min lilltjej där hemma brukar alltid börja med att rita snippan för den är svårast". Ursäkta? Varför sitter hon och ritar "snippor" överhuvudtaget?
Summan av kardemumman var iaf, att smärtan är antagligen ofarlig och har med mina muskler att göra. T försökte vänligt förklara att jag hade ju växt så mycket på så kort tid så han hade misstänkt att det var så, då tittar hon på oss båda och skrattar till. Skrattar till!! Jaja, hon sa att nästa gång jag får ont ska jag ta alvedon, går det över av det så är det ofarligt.
Det var ju skönt att veta...
Nu ska jag i alla fall ta hand om diskmaskinen med min 12 veckorsmage.
Barnmorskan
Idag va jag hos barnmorskan iaf. Hade inte min vanliga för hon var sjuk och den här tyckte jag inte om. Hon var så...barnmorskig?
Allt såg iaf bra ut. Mina sammandragningar kan bero på urinvägsinfektion sa dom så jag ska åka med urinprov imorrn, och jag som trodde att sammandragningar var normalt? Livmodern som tränar liksom. Alla jag pratat med om det som varit på tjocken själva säger ju att dom hade det också från och med typ nu? Men man ska väl inte säga emot dom "kunniga" antar jag. Sen lyssnades det på hjärtljud. 156/min, lät så fint så :) Nu har jag även gått upp lite i vikt :) 4,5 kg och jag är nu idag 22+2, så nu drar det väl säkert iväg haha.
Äsch, jag har blivit s tråkig på bloggen, måste ta mig i kragen och komma på nåt roligt att skriva om känner jag. Nu ska jag eventuellt iväg och fika med Millan så får vi se, Yalle skulle komma över ikväll. Mys!
Matnoja
Nu tänker jag säga sånt där som är tabu när det gäller graviditet nu igen. Jag är så förbannat trött på att äta!!!!! Jag har alltid älskat mat. Jämt! Mat har varit min lycka här i livet till och med, men just nu är jag så förbannat trött på mat. Jag blir hungrig heeeelaaaa tiden. Och äter jag inte direkt på fläcken när jag blir hungrig så spyr jag istället, så det känns liksom inte som ett riktigt alternativ. Det är jobbigt. Det är inte kul att äta längre.
Kan det verkligen vara så att varje gång jag blir hungrig så är det bebisen? Jag åt tre smörgåsar till frukost vid tio halv elva, och nu sitter jag och äter stuvade makaroner för att annars spyr jag.
Kan nån hjälpa mig att bli av med lite av hungerskänslorna??? Och bespara er kommentarer om att jag skulle bry mig om vikten och liknande för det har absolut inte med det att göra. Men det vore ju trevligt att kunna ta en fika, shoppingrunda eller städa utan att i panik vara tvungen att äta varje helslag??? Till och med Tommy började skratta åt mig och sa att jag såg manodepressiv ut när jag satt på sängkanten mitt i natten och tryckte i mig en smörgås fast jag egentligen ville sova...
Inlägget skrev jag halv tolv men det kom inte upp förrns nu haha
Jag ska bli mamma
Helt sjukt
På tal om poliser, barnmorskor och duktiga fisar
Dagen har varit mycket angenäm. I morse var jag hos barnmorskan, vilken jag by the way höll på att bli sen till då det var nykterhetskontroll på parkeringen i högdalen och självfallet så ska dom ju stoppa mig. Oh my god vilken otrevlig jävla polis! Som den stressade människa jag är så frågar jag hur lång tid det här kommer ta då jag aldrig gjort det förut och har en läkartid om tre minuter. Svaret jag får är ett sarkastiskt typ en halvtimme (vilken polis säger föresten typ??!?) Sen till råga på allt när jag har blåst så står han och tittar på maskinen i säkert en minut eller liknande som för att försöka skrämma mig eller nåt (?), då jag faktiskt fräser ja, jag hoppas ju att jag är nykter med tanke på att jag är gravid?? Då i princip slänger han tillbaka det förbannade körkortet med ett otevligt de e klart nu! USCH!! Har aldrig tyckt om dom, kommer säkerligen inte göra det heller!
I alla fall. Jag hann precis in på mödravården i högdalen i tid, väldigt graciöst skulle jag väl inte vilja påstå (flåsandes som en elefant som precis sprungit ett maratonlopp kom jag halvt ramlandes in i väntrummet. Man kommer liksom inte försent till mödravården), men jag kom iaf i tid! Barnmorskan mest skrattade.
Allt såg bra ut. Hon tog socker och järn, båda perfekta, sen fick jag moderskapsintyget som jag ska skicka in i morgon. Efter det så mätte hon livmodern som låg prick på sin kurva och därmed når mig strax ovanför naveln och sen var det dags för hjärtljud! OJ vad hon lever om där inne (precis som vi såg på ultraljudet), haha barnmorskan kunde knappt få fram hjärtljuden för all aktivitet där inne. Men till slut lyckades det och även dom var finfina! Nästa besök sker 3/2 och numer så tillhör jag förlossning om jag av någon anledning måse till akuten (peppar, peppar)
Efter det var jag hos älskade lilla mormor och fikade och pratade massa goja. Sen var tanken att jag skulle hem och städa men istället gjorde jag en trevlig avstickare till Millan. Och efter det hälsade vi på grymt duktiga fisan med nyopererat knä. Oj så duktig hon har varit!
Och just nu sitter jag och budar på en barnvagn på tradera. hoppas, hoppas, hoppas!
Det här med namn...
Och jo, ni läste rätt. Det är en hon. Det ligger en tjej därinne. En tjej som relaxade, sparkade, slog, är 19 cm lång och pekade finger på ett av ultraljudsbilderna. Inget tvivel om vilkas barn det där är inte..Hähä mammas tjej. (heeelt sjukt att kunna skriva så ens en gång).
Men tillbaka till ämnet. Det här med namn. Hur gör man egentligen? Hur fasiken kommer man på det perfekta namnet man ska ge till en ny stackars jäkel som ska leva sitt liv på den här jorden? Som jag ser det har du tre olika alternativ.
Välj något ovanligt, för det är faktiskt kul att inte vara dömd till bokstavsbarn redan innan man börjat dagis... Men se upp med risken att det blir fööör ovanligt. Läste en tråd på familjeliv t ex där förslag såsom Star, Ninja, Arwen (vi bor faktiskt inte i Midgård), Belmona och Amondine kom upp, inget jag rekommenderar. Man ska väl kunna uttala namnet? Eller? Det kanske är jag som missförstått hela grejen?
Välj ett gammalt hederligt svenskt namn, dock inget alternativ för min del. Som sagt, vem vill vara bokstavsbarn redan från början? Och jag vet inte riktigt hur kul det är att ha ett namn som till exempel Lisa som resterande 4 miljoner av sveriges befolkning också heter?
Välja det perfekta namnet, vilket inte heller verkar vara ett alternativ för min del. Hur jag än hoppar från namnsida till namnsida så hittar jag inte ett enda namn som duger. Och om jag mot all förmodan faktiskt hittar nåt, ja då motsätter sig naturligtvis Tommy.
Nu undrar jag självfallet vad ni har för förslag till en liten tjej/tonåring/vuxen kvinna/gammal tant. Ni har varit extremt dåliga på att kommentera hittills så jag tycker ni ska släppa till lite nu! Jag ser ju faktiskt hur många ni är och är väldigt överaskad att jag lyckas fånga så många människors intresse??
Så kom igen nu!
HJÄLP!!
Gravidlögn 1
Ju mer jag tittar runt ju mer bestört blir jag. Jag försöker hitta en enda "gravidblogg" där personen i fråga faktikt skriver sanningen.
En enda!!
Jag ska tala om för er att det går inte att finna. Allt är underbart, röda rosor, och visst har man lite ont men det är ju en "underbar" smärta, eller hur? (okej fail, jag bortser från Katrin)
Därför har jag nu kommit fram till att i brist på annat tänker jag ägna ett inlägg så ofta som jag känner för det då jag spräcker gravidlögnerna, så att dom stackarna som känner sig vilse i denna värld av folsyra, postafen, ickexisterande lax, sprutande turkisk peppar smakande spya (gärna ifrån näsan) och sömnlösa nätter faktiskt ska få en ärlig synvinkel på det hela. Då kör vi!
Gravidlögn 1: "jag har aldrig känt mig så vacker som när jag var gravid"
Vacker? vacker? VACKER? Driver du med mig? Den som ärligt kan säga att den känner sig som vackrast när den börjar växa ur alla sina kläder, ser hur midjan försvinner till nangijala, sitter hukad över en toalettstol med mascara rinnande för kinderna eller för all del när du råkar spruta bröstmjölk på din man/pojkvän, räck upp en hand!
Nej, jag trodde inte det.
Och grejen är att det här är saker som är tabubelagt. Man får inte tycka så här, man är en fruktansvärt hemsk människa om det är så här man känner, folk använder sig även mer än gärna av uttrycket att "då är hon nog inte mogen att bli mamma heller".
Så vaddå? Att bli en bra mamma innebär alltså indirekt att du ska skita fullständigt i hur du ser ut framöver eller? Jag kan säga att det tänker inte jag göra.
Jag tillhörde även den skara människor som föraktade slashasiga gravida människor och tyckte minsann att jag skulle aldrig låta mig förfalla på det där sättet. Illamåendet tog över det totalt. Däremot anser jag fortfarande att du behöver liksom inte bli fet för att du är gravid och sen skylla på det i ett år efter att ungen är kläckt och du fortfarande är fet.
Och här tänker du: vaddå? Man måste ju äta mer när man är gravid? Inkorrekt, ska jag tala om. Första trimestern behöver du inte äta något extra överhuvudtaget, andra trimestern bör man lägga till en frukt extra om dagen och tredje ungefär ett litet mellanmål samt en frukt.
Hur jag själv gör? Jag äter helt enkelt då jag är hungrig. Försöker tänka på att inte stoppa i mig föööör mycket socker (på grund av bebisens hälsa, jag vill inte ha en brottarbritta size 58 cm 5,5 kg att trycka ut), men jag tillhör den skara människor som anser att fostret själv kan avgöra när den behöver näring och säga till i form av panikkräkkänslor när andan faller på och att jag inte behöver tvångstrycka i mig mat hela dagarna.
Ta mig inte fel. Visst är det härligt att vara gravid också, och jag gillar mitt lilla hull jag lagt på mig runt rumpan, höfterna och låren, det är mer än välkommet. Och självfallet diggar jag den lilla kulan som visar att mitt och Tommys barn faktiskt ligger därinne. Men om det här är tiden då jag känt mig absolut vackrast? Tillåt mig kasta huvudet bakåt som dom gör i filmer och ge ifrån mig ett jävulskt skratt.
Svaret är alltså nej (för den som inte hajjade de)
på tal om presenter
Nu kommer den krypandes igen. Precis när jag tror att jag är säker fram tills i oktober så här strax efter jul så kommer pressen igen.
Jag hatar att behöva önska mig saker. Det är bland det absolut värsta jag vet! Och självfallet mitt dumma våp så kommer jag inte undan, med tanke på att skrutt/an kommer i juni och självfallet vill alla underbara människor köpa något, och dessutom något som vi faktiskt behöver och genuint vill ha. Dom är underbara, jag kan inte säga det nog, men jag hatar att önska mig saker!
Det känns så...hagalet.
Jag får lika mycket obehagskänslor varje gång. Vad vill jag ha egentligen? Blir det där för dyrt att önska sig? Ja ja, you know the drill...
Skit sak samma. Jag tänker resolut inte önska mig en pryl till skrutt/an. Och vad den saken anbelangar så vet redan Jalehouserock (hon kom så fiffigt på sin present själv) och Millan tre saker som vi verkligen behöver. Så nu får det vara nog.
Och därmed basta!
